P-o drom     Paramica


O zakono rromano thai o raklo


De domul sar panŴvardeœ berœ, beœàsas ame ande-l cèrhi, ai butivar sàmas and-o fòro Valle, napal and-o Kali. Pe kodola berœ sas but Rroma aj vi but cèrhi, bare famìlii. Antùnæi beœasas avri paœa le veœa avriaθar and-o fòro, sas arakhàsas le bar te anzàras le cèrhi .

Jekh dàta avilo ekh raklo anda el cèrhi te mangel butǐ, murro dad puæhlǎ les: „savi butǐ te dav tu me, sar tu san desa terno? Aj kon san tu?” Murre phral phende murre dadesqe: „Sosθar æi aŸutisaras le æorre rakles, dikh sar phirel, sar si, trobul ame te brakhas amare phrales le mai cinorres aj naœtisaras te khelas amenqe leça. Ame si te dikhas amare butǎ”.

Mothode murre phrala kaj murro dad, pherde lesqi godǐ aj o raklo agoral beœlǎ amença. Antùnæi murro dad ingerdǎ le rakles te kerel butǐ, ai vo Ŵàlas desa miœto, kerèlas sa so ame tradiam les te kerel, Ŵàlas pe le angar, pe le memelǎ, ai sa kerèlas kaj trobùnas pe, Ŵàlas murre dadeça thai kerènas le butǎ, le verver butǒrrǎ.

Jekh dìs phendǎ murro dad: „Naj ma dràgo te beœav anda kado fòro” aj æaæimasθe vo sas khino. „ŵas tar amenqe and-o Medellín”. Antùnæi o raklo phendǎ lesqe: „Don Jorge, ker manqe jekh miœtimos, nùmaj jekh miœtimos mangav tuθar: na inger ma and-o Medellín pala ke xasares ma…” Murro dad phendǎ lesqe: „Kon san tu te aves te phenes manqe kaj Ŵas tar o kaj niæi, æi folilas maj, ti āla kames te aves miœto, o ti āla niæi, antùnæi Ŵa tar tuqe”.

Nakhle le dìsa, aj murro dad andǎ e motòra, kidinǎm sa amare butǎ, vazdiam sa khetanes aj gelǎm tar and-o Medellín. Kana areslǎm, arakhlǎm maj Rromen, vazdiam le cèrhi, areslǎm aj thodǎm amari cèhra kai sas but bari.

O kaver dìs dikhlǎm ke nas o raklo, gele le dìsa, duj, trin dìsa ai dikhlǎm ke æi amboldǎ. Phendǎm o Medellín si baro, amburi xasardǎ pe, miœto… amboldǎm pe amare butǎ aj pe le trin æhon avilo erǎt e matòra, jekh Cadillac aj odothar hulel ekh gaŴo urǎdo sar baro raj, anda jekh kali raxami, bari stadi ai le ujàgi, so dènas tonalitèta lesqe facaqe. Sas les zoralo trùpa thaj bi puæhlo nikas dia andre ande e cèrha. Terdilas vorta angla murro dad aj phendǎ lesqe pharle kirloça: „Rrom, man si ma jekh butǐ tuqe, trobus te Ŵas anda murro kher te keres uni histùrii xarkumaqe”. Sa dikhlǎm amen jekh kavres thaj phendǎm: „Miœto, Ŵas”. Ulǎm pe e motòra, an- amari æhip puæhàsas jekh kavres kaj ingerel ame kako gaŴo? Areslǎm pe ùni khera œukar aj rajunǎ, thaj e motòra beœli vorta kaj o kher, sas jekh baro kher, baro sar filatǐn aj but buxle fejàstre sas les. Kana diam andre murro dad phendǎ amenqe: „Brakh, te na azban khànæi”.

Kana anklistǎ sas ekh gaŴi, bi œundi sar ekh rràza khamesqi, kaj sas resgime pe murro dad aj puæhlǎ les: „¿Tu san o Rrom Jorge, o Rrom?”, „Ej, ej – dia angle murro dad.” Aj i gaŴi: „Murro æhav phendǎ manqe sa pe tumenθe. Naisarav tuqe but pe sa so tu kerdǎn pe murro æhav”. Murro dad æi halǎrèlas khànæi aj k-o than te beœas ame bi vorbaqo sar dile, i gaŴi phendǎs amenqe te avas pala laθe te dikhas sa o kher. Antùnæi anglistem pe le livnǎ, phirdǎm pala laθe aj kana areslǎm k-o baro salòno, i gaŴi phendǎ: „Rrom!a, le sa so kames, le gada save kamèsa, sa si sa neve nevorre”.

Murro dad sas desa barimatenqo aj phendǎ e rajaqe: „Me æi kamav khànæi, me æa avilem tuθe te lav gada neve ja purane, avilem te laæharav uni histùria xarkune” a voj phendǎ lesqe: „Avel man Ÿal, ma na rucin tut. Te kamlǎn, me kerav tuqe æèko and-o parno, sar te pokinav tuqe vaœ-i butǐ so sas te keres athe manθe aj æi diem tut te keres. Aj trobuj te pokinav tuqe bare love, kaj tu laæhardǎn murre æhaves. Dav tut æèko parno aj napal pher les sar kames”. Murro dad æi dikhèlas, æi halǎrèlas, thaj anda pesqo gìndo phenèlas so kaja gaŴi si dili.

Kana areslǎm an-e bari livni e kheresqi aj i gaŴi maj dur zumavèlas te pherel murre dadesqi godǐ, ulǎ o raklo anglal, o raklo kaj dias les murro dad butǐ aj so æi kamèlas te avel amençar an-o Medellín, kaj sas te xasavel. Kana dikhlǎs les, maj angla murro dad æi pinŴardǎs les katar-el gada la æhe barvale kaj sas pe lesÆe, aj vi vujàgi aj bari stadi... Ni me æi pinŴardem les. Kana o raklo vazdias pesqi stadi aj lias tele le vujàgi, pinŴard ǎs les murro dad aj lias te cipisarel lesqe: „Tu manuœ pròsto, bilaæho, so kerdǎn amenqe? Kaj sànas kaj rodiam tut bare brigaçach aj o raklo dikhlǎs les vorta an-e jakha phendǎ lesqe: „Me phendem tuqe ke tiàla anen man an-o Medellín, tume xasaren man... man si ma but love, miliònǎ, aj akana kon Ŵanel kana tumen si te dikhen ma pale, ke murre dades si desa barvalo...h

Murro dad puæhlǎ kaj e gaŴi: „A me so kerdǎm pe tǒ æhav? Æi pakǎv so kerdǎm khajekh bari butǐ lesqe?h Aj i gaŴi phendǎ: „Linen lesÆar tumen o bezex, o pimos, o dilimos, o bengalimos, vo sas bilaæho, sas bilaæhardo, æhudèlas sa so ame dàsas les aj tume ingerden les p-o drom o laæho, aj tumaro zakòno o rromano aj vi tume sar naril pesqe o tràjo kon pesqi zor, Ŵanglen te den les so trobùlas an-i godǐ kaj te Ŵanel so mol so si les: thoden le te kerel butǐ kana tume traden les, te aœunel sa so tu phenèsas lesqe, te kamel le phuren, te Ŵanel te del pes zor... Phenav tuqe – æaæimasÆe mangav te pokinav sa o miœtimos so kerden amenqe, kaj tume ingerden les p-o drom p-e zorǎÆar aj sikǐlas tumaro zakòno o rromano...h Pala kodǎ anklistǎ angle i gaŴi: „Inger tuqe o æèko, tuqe si aj tì familaqeh. Aj murro dad o barimatenqo phendǎ laqe palem: „Man æi trobul ma, ni love, ni gada, ni khànæi. Miœto ke tǒ æhav anglisto pe o tràjo o bilaæhoh.

Anklistǎm savorre nekezime sar murro dad æi kamlǎ te lel khànæi, ni gada, ni xoleva, ni le love, liam e motòra kaj anda jekh ingerdǎ amen amaro dad anda amari cèrha.

O kaver dìs murri dej puæhlǎ les kaj murro dad: „¿Kaj sènas tume arǎt?” Aj murro dad phendǎ laqe: „Des tu godǐ e rakles, kodo kaj phenèlas ke sas le but love aj tial Ŵàsas tar and-o Medellín xasaras les le. ¿Seres? – apo ej: vo si les but love, si katar jekh famìlia kaj si but barvali and-o Medellín, te na phenav ke si i maj lovardi andasa o fòro... O raklo sas okothe an-o kher kaj gelǎm, vo avilo an-i bari livni kaj sàmas ame, aj ame æi pinŴardǎm les kaj liàsas pe pesθe kaver gada, maj anglal æi Ŵanàsas ame kon sas, okothe sas lesqo kher. Kana lias tele le ujàgi aj e estadi, pinŴardem les aj moskerisardem les angla lesqi dej. Dikhlǎs voj amaro kamimos kaj laqo raklo aj sar vortisardǎm lesqo tràjo æaæe ileça, sar tradiam les te kerel butǐ sar æaæo manuœ patǐvalo, sar liam lesθar o kovlimos aj o pimos, o dilimos lesqo aj voj manglǎs te del amen but love, ke æi Ŵanglǎm sode sas – sas æèko parno aj vi sòde gada aj barvalimàta sar kamas laqe kheresθar. Ma me æi manglem ni o æèko ni sa le avera barvalimàta, phendem laqe so amari loœ sas so laqo raklo arakhlǎs o drom o laæho, naisardem la aj gelǎm tar khere”.

Pe uni dìsa kamlǎm te ròdas o kher lesqo aj æi arakhlǎm les, sar sas erǎt, æi Ŵanglǎm sar sas o kher, æi khànæi, æi liamas sàma sar buæhol o pero lenqo, ni sar buæhon von, o raklo thaj i dej. Nùmaj jekh pinŴardǎm lenθar aj dàsas godǐ: ke von sas le gàzde le plajenqe, katar ankalaven o sunakaj paœ-o Caùca… aj dikhlǎm so o sonakaj e dadesqo æi dias e rakles baxt, i baxt arakhlǎs la maneθe anda-o rromano zakòno aj i rromani patǐv. Kadǎ si paramiæi æaæimasθar, aj sar aæhilǎs de but borœ, œaj panŴvardeœ berœ, te aæhol vi bute berœenqe angla maœkar amare Rromenθe aj vi tumenθe.

 

A medellíni fiú

A cigány törvény és a gádzsó fiú –

Egy hajléktalan fiút befogad egy cigány rézmûves család Bogotában, és attól fogva úgy él és dolgozik velük, mint saját fiuk. Egy napon az apa úgy dönt, hogy egész családjával áttelepül Medellínbe, egy másik kolumbiai városba, de a gyerek közli, hogy el fogják õt veszíteni, ha oda viszik.

S a fiúnak valóban nyoma vész, ám egy napon, amikor egy gazdag házhoz hívják az apát a fiaival, hogy javítsanak meg néhány rézeszközt, mindenre fény derül.